andreasjohnstefan

Jag måste säga att jag är otroligt nöjd med "storkens" leverans. Den kom till och med några timmar innan utsatt tid. Och det var inget dåligt paket heller.
Klockan 4.30 på lördagsmorgonen väcker Anki mig och vill mysa. Jag undrar varför hon är vaken. Hon säger att det hon har lite värkar och att hon hade ringt till förlossning som sagt att hon skulle ta en alvedon och försöka somna om. Men värkarna bara fortsatte och kom tätare och tätare. Jag fick rota fram min gamla telefon för att kunna klocka värkarna, då mitt armbandsur verkade fått slut på batteri och min nuvarande mobil inte har den simpla funktionen tidtagning.
Efter att vi konstaterat att dom kom med c:a 3 minuters mellanrum och var ungefär 60 sekunder långa så tryckte jag in Anki, BB väska och Babyskydd i bilen för att gasa in till förlossningen. Vi kom in dit vid 6-tiden. Där talade dom om att hon var 3 cm öppen och det att verkligen var på G. Vi fick välja om vi ville åka hem en sväng igen eller stanna på förlossningssalen. Vi valde att stanna. Och tur var väl det. För efter ett par timmar började Anki få så ont att dom var tvungen att sätta in smärstillande. Klockan var då runt 12. Efter att ryggbedövningen var på plats och bedövningsmedlet börjat verka var det lugna gatan. Både jag och Anki tog oss en tupplur. Anki sov till och med igenom en värk. Vid 15-tiden var det skiftbyte på förlossningen och det kom in en undersköterska och en barnmorska som börja greja av bara den. Dom tog hål på hinnorna så att fostervattnet kunde komma ut och satte in ett dropp som skulle snabba på det hela lite.
Värkarna började tillta och vi förstod att det började närma sig. Nån gång mellan halv sex och sex började arbetet med att förlösa bebisen. Anki var hur duktig som helst och jag är otroligt imponerad av hennes styrka. Själv var man så där lagom handfallen och stirrig. Men jag visste hela tiden att allt skulle gå bra.
Till en början var min blick klistrad vid Ankis ansikte. Då började jag undra vad jag höll på med. Jag är ju ganska nyfiken av mig och allt nytt är lite intressant. Och inte är jag så fessig heller. Så jag såg på när barnmorskan förlöste vår lilla bebis. Hon lade upp bebisen på Ankis mage och allt var bara helt himmelskt. Sen fick jag kolla vilken kön det var: en flicka! Som vi hade trott hela tiden! Världens sötaste lilla gobit!
Hon fick ligga lite till på "landningsbanan" och bekanta sig med sin mor medan jag klippte navelsträngen. Det var faktiskt jäkligt tufft att göra det. Det känns som nåt alla pappor ska göra.
Därefter var det dags för vägning och mätning av bebisen och lite sytjänst på Anki.

Det lilla godisknytet som storken kom med vägde 3650 gram och var 51 cm lång. Hon tog sitt första andetag klockan 18.29 lördagen den 9:e Juni 2007. Namnet vi bestämde oss för var Ebba.