andreasjohnstefan

Ända sen jag var liten har jag alltid tyckt om katter. Men nu börjar jag fanimej att tvivla. Hur kan en så liten varelse orka vara så dryg? Gå omkring och jama oavbrutet. Mestadels är det den ena som för liv men så fort den blir tyst i 2 sekunder så tar den andra vid, eller så börjar dom jaga varandra runt i huset och för ett jävla oväsen. När den andra får tag i den första så blir det också livat. Spottar å fräser. Å andra sidan kan det inte vara så jävla roligt att vara kastrerad.

Föreställ dig scenariot: Du är singel, bor hemma hos föräldrarna med din bror. Det är vår och alla andra i din ålder är ute på krogen och raggar tjejer, dricker och slåss. Men du får nöja dig med att sitta hemma och äta mat, spela Xbox, slåss lite med brorsan och nån gång däremellan gå på toa.
Så när man gett det lite eftertanke så förstår man ju att dom kan vara lite sura.

Dagens visdomsord:
"Hellre 2 kulor i brallan än 1000 i plånkan"
Andreas Sundberg 25/4-07